Rosie - Blå text

Beata - Rosa text

Fastighetsmärklare - Ljusblå text

Jag kollade på mamma.

- Men... Ska vi flytta?

- Ja, vi är tvungna.

Jag blev glad för att jag äntligen skulle få ett större rum, emn mamma såg inte så glad ut. Hon hade ju fått ärva detta hus från sin mormor. Så mamma var INTE glad.

- Vi klarar detta!, sa mamma till mig.

Fastighetsmäklaren ringde upp mamma.

'' Jag ska hjälpa er med ett hus, okej?''

'' Ja, sa mamma och snyftade''

''Adjö''

''Adjö''

Nästa dag så ringde fastighetsmäklaren Jones och sa att han hade hittat ett hus för 32 000.

Vi åkte dit direkt.

- Ja... Vad tycker du mamma?, sa jag.

- Det var fint!, sa mamma till mig och försökte le. Men jag visste att hon var ledsen.

- Jag tror att vi köper detta huset va?, sa mamma och log mot mig. Och detta leénde var ett riktigt leénde.

Vi flyttar in direkt, säljer alla möbler i våran gamla och börjar om på nytt.

- Dags att möblera om, sa mamma och log.

Jag fick välja lite möbler och resultatet blev jättesnyggt i hela huset!

Innan vi hade möblerat var det ganska tomt.

Men efter blev det jättefint!

Datorn vid matsalen.

Matsal!

Köket!

Vårt vardagsrum!

Mammas rum!

Mitt rum!  

Jag gick in till mitt nya rum och prövade min nya säng.

(Haha, Beatas arm är i kudden!)

Mamma satt nöjd vid tvn och kollade på nyheterna.

Jag bestämde mig för att gå ner och prata med mamma.

- Ja, vad tycker du om huset då?, sa mamma.

-  Det är såå fint!, utbrast jag och log. Det borde ha kostat en del.

- Nej, billigt för ett hus och möblerna också! Men fick ju pengar för jag var i USA.

- Okej, sa jag och kollade på mamma. Det blev ingen resturang!

Mer i nästa del :)

Rosie - Blå text

Beata - Rosa text

Fastighetsmäklare - Ljusblå text

Jag ställde ner gitarren, plockade upp mobilen ur fickan och ringde igen.

Hoppas mamma svarar. Eller har det hänt något?

Inget svar. Det lät som det alltid hade gjort. Nu gav jag upp. Jag tänkte aldrig ringa mer.

När jag la tillbaka mobilen kände jag något i fickan. Jag log. Jag hade glömt att jag hade lite sallad kvar. Jag åt upp salladen i ett nafs och bestämmde mig sedan att gå en runda för att rensa tankarna lite.

Tänk om det hade hänt mamma något? Hon kanske har brutit benet på vägen dit. Nej, då hade jag nog fått reda på det av moster? Eller hade jag det? Jag skakade bort tankarna och fortsatte gå.

Mamma kanske hade rätt. Jag kanske skulle börja jobba på spaanläggningen, bara för att testa. Jag la min jacka i mosters brevlåda och la även i mina byxor. Tur att dom bodde så nära, för jag vill inte gå in med värsta vinterjackan och söka ett jobb... Jag öppnade dörren in till spaanläggningen.

När jag väl kom ut hade jag ett leénde på läpparna.  Jag hade fått ett jobb! Jag skulle få vika kläder, men vad gör det?

Jag sprang hem, la mig i soffan och somnade.

Jag hörde inte ens att mamma kom in genom dörren.

- Beata? Sover du?

Mamma kollade på mig.

Då vaknade jag upp.

- Heeeeeeej mamma!, utbrast jag.

- Nemen vilken röra! Varför har du inte ringt?

- Jag har visst ringt, fleeeeera gånger.

Mamma tog upp sin mobil.

- Oj då, jag glömde visst sätta på den efter jag var på ett viktigt möte. Oj har du ringt så många gånger!, sa mamma och kollade på sin mobil.

- Ja, suckade jag.

- Så fin du är! Du har bytt klädstil ser jag, sa mamma och kollade på mig.

- Jag har fått äta sallad och äpple. Det fanns inget i kylen som jag trodde, sa jag och snyftade.

- Åh Beata!, sa mamma och kramade mig. Men såhär kan vi inte ha det, vatten överallt och diskbänkarna är ju gröna av smuts. Bäst att jag ringer en rörmockare. Resten klarar jag själv.

- Han kommer om en timme!, sa mamma och log. Så länge kan vi väl prata om allt som har hänt?

Vi satte oss ner i soffan och jag berättade hela historien.

- Oj, du måste vara ganska hungrig! Jag vet, jag ringer och bokar ett bord på resturangen!

Jag log, vad skönt att mamma är hemma!

- Men innan det måste vi slänga ut julgranen, vårtider börjar imorrn, sa mamma.

Några minuter senare var granen ute och samtidigt kom rörmockaren. 

Allt kändes så bra nu!

Efter rörmockaren hade gått så fick mamma ett samtal av en fastighetsmäklare.

''Hallå, det är Rosie''

''Hejsan! Mitt namn är Jones och jag ringer angående läckan i erat hus.''

''Okej, vad är det med den?''

''Jo, du hade en rörmockare hos dig nyss och han ringde till mig och sa att det var stora vattenfläckar i golvet och på väggen. Tyvärr går det inte att laga så ni är tvungna att flytta ur huset''

Mamma blev helt stum. Jag fattade att det var något på tok.

- Mamma vad är det?, sa jag och kollade på mamma som inte sa något.

''Hallå, är Rosie där?''

Mamma la på.

- Gumman jag måste berätta en sak. Vi måste flytta, snyftade mamma.

Fortsättning följer.....

Beata - Rosa text

Rosie - Blå text

Vad ska jag göra? Jag ringde mamma.

- Hallå?, sa jag.

- Hej det är Rosie, jag kan tyvärr inte ta det just nu men om du vill kan du lämna ett litet meddelande efter pipet. PIIIP.

Då la jag på.

Jag bestämde mig för att sova på saken.

Nästa morgon hade det snöat så mycket så man inte kunde gå utanför dörren. Jag var insnöad. Jag som tänkte åka och handla lite godis och läsk idag när mamma ändå inte var hemma. Men så hade ju rektorn mejlat om att skolan var stängd idag.

Så jag bestämde mig för att bara ta det lugnt idag.

Det enda jag ville just nu var att mamma skulle komma hem.

Jag åt lite frukost och somnade sedan på soffan.

Jag vaknade efter ungefär 3 och en halv timme av att det började bli blött om fötterna.

Vattnet hade åkt upp till soffan!

Nu orkade inte jag mer! Det hade slutat snöa ute och jag kunde äntligen öppna dörren klockan fyra på dagen.

Jag tyckte att mina kläder var lite för... Vad ska man säga? Inte i modet just nu. Så jag bestämmde mig att åka till klädaffären brevid brandstationen.

Ja ni ser ju själva. Inte så snygga.

Men kläderna jag köpte var så snygga! Jag passade på att färga om håret också för att frisörsalongen låg precis bredvid affären. Tjejen var så snäll så att hon bara tog 200 vid frisörsalongen  Hon frågade hur min jul hade varit och jag sa att den hade varit bra. Men jag vet inte om det var det rätta ordet.

Jag tog med disken hemifrån för att våran kran var sönder. Så jag gick in på toaletten och diskade.

Jag gick ur salongen. Min mage kurrade. Då kom jag på att jag skulle åka och handla lite. Fast jag kunde ju inte laga någon mat, så jag köpte några äpplen, lite sallad, ägg och annat gott som jag kunde få ner i min mage.

Jag kände hur jag plötsligt var nära på att falla ihop igen, så jag åkte hem för säkerhetens skull.

När jag klev in i vårt lilla hus såg det ut som vanligt. Jag kände en stank från köksmöblerna komma emot mig. Jag hade ju inte städat. Köksmöblerna var inte lika fina som dom alltid har varit när mamma var hemma. Dom var gröna och riktigt blöta. Då kände jag hur det kurrade i magen igen. Just det, jag skulle äta!

Jag tog fram ett äpple och lite sallad. Inte så gott, men det fick duga. Åh, jag längtar efter mammas pannkakor nu.

Hur kan man bli mätt på äpple och sallad? Jag blev det konstigt nog!

För att fördriva tiden så spelade jag på min nya gitarr. Jag längtade verkligen efter mamma!

Hur ska Beata kunna klara sig själv?

Kolla in nästa avsnitt för att veta...........

Moster - Lila text

Beata - Rosa text

Rosie - Blå text

Mosters kille - Orange

- Gumman, jag fick reda på att jag måste iväg nu igen, sa mamma till mig.

- Men mamma.. Det är julafton idag och jag ska på julbalen på skolan!, sa jag och kollade på mamma.

- Jag vet, men en i USA ville få sin text som jag har skrivit och posten kan inte komma fram i snön.

Jag kollade på mamma. Klockan var fem på kvällen och vi hade precis öppnat presenterna. Om en timme skulle jag vara på balen, och inget fick gå snett.

Mamma kollade på min moster, de hade fått sina paket men jag hade inte fått något av dom. Av mamma fick jag en bokhylla och böcker. Lite pengar och presentkort också.

- Men moster, ska du inte ge något till Beata, sa min mamma försiktigt.

- Jo, det ligger i bilen, vänta!

Mammas chef, som hette Styles eller något sådant hade varit borta en stund. Jag började undra lite..

- Här, öppna den!

Jag slet upp pappret runt den stora lådan. 

- Var försiktig, hörde jag min moster säga.

- ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! En elgitarr!

- Jag såg dig spela på din lilla gitarr och tänkte att det vore bättre med en elgittar. Eller vad säger du?, sa mosters kille.

Där står min fina elgitarr!

Åh! Nej! Klockan är fem i nu. Jag måste skynda mig till limousinen, innan den åker iväg! Jag satte på mig jackan och skorna.

Jag sprang ut i kylan och hoppade in i den varma limousinen. Jag hade inte någon att gå med så det känndes lite tomt.

När jag väl blev avsläppt framför skolan såg jag många springa in och ut genom skolporten. Alla var så fina.

Jag var på skolbalen i 2 och en halv timme tror jag. Sen åkte jag hem. När jag kom hem ställde jag mig framför speglen. Ska jag ändra mitt utseénde? Färga håret? Klippa det?

Jag bestämmde mig för att färga det, klippa och sätta upp det i en fläta. Det skulle jag fixa själv.

Efter två timmar var jag klar. Jag sminkade om mig också. Ser ni? Topparna blev blåa.

Efter så gick jag ut i köket och skulle städa i ordning där jag hade smutsat ner vid handfatet. Jag skulle även diska upp all disk som mamma hade lämnade till mig.

Då upptäckte jag det.

ÖVERSVÄMMNING!

Hur ska det lösa sig? Kolla in nästa avsnitt för att få svar på din fråga...

Rosie - Blå text

Beata - Rosa text

Moster -  Lila text

Chefen - Orange

Jag sprang till soptippen, jag tänkte göra vad som helst för att få tag på min gitarr. Jag gick bland alla sophögar och höll för näsan. Min förkyldning gjorde så att näsan rann hela tiden så jag var tvungen att snyta mig. Doktorn på sjukhuset hade sagt att efter sprutan så kommer jag inte bli förkyld mer detta året. Men höll det...?

Jag gick en bit bort och såg något sticka upp bakom en skrothög.

Min gitarr! Jag skulle precis greppa taget om min gitarr innan det kom en kille framför mig och sa.

- Du, den där ska jag ha!

Åhhhhhhh! Ilskan kokade innom mig. Det var väl denhär soptippen mamma åkte till? Eller har vi någon annan här i Sunset Valley?

Åh, jag tyckte att det såg ut som att han flinade till mig. Helst vill jag slå till han, men så gör man inte.

Jag sa till mig själv att han snart lämnar tillbaka den. Men det är ju i mina drömmar det.

Vet ni? Jag hade rätt, han ställde tillbaka gitarren och gick. Gissa om jag var glad! Jag tog gitarren i handen, hoppade in i taxin som jag nyss vinkade in och pustade ut.

Nu var jag hemma i värmen. Det plingade till på min iPhone och trodde det var moster som sa att hon snart skulle komma förbi med sin köttsoppa, inte den bästa soppan men om man var hungrig gick den ju ner i magen.

Men.. Det var inte moster, utan det var mamma! Resan hade blivit inställd progrund av vädret och att det faktiskt är julafton imorgon.

- Hej gumman! Jag har varit och köpt en julgran och kolla vad det ligger under....

- Hej! Åh paket!, sa jag snabbt och var redan och kollade på ettiketterna. Det var några paket där det stod mitt namn på.

- Du, vad sägs som att fira jul med moster och hennes nya kille?, sa mamma till mig.

- Visst, slipper vi sitta hela kvällen inne på snabbresturangen som vi brukar göra. Och prata med han den tråkiga i kassan, tänkte jag för mig själv och svarade sedan mamma med ett ''Ja, dom kan komma hit''.

När moster kom efter en stund så känndes det som mamma drog sig lite undan. Jag vet inte varför, men moster har blivit lite ''divig'' om man säger så sen hon blev ihop med en kille.

- Hej!, sa min moster som heter Seline.

- Hahaha, så litet du bor! Stackars lilla Beata, inte ska hon behöva växa upp här!, sa Seline och kollade flinande på min mamma.

- Jaja, men Beata trivs här.., stammade min mamma.

Åh vad jag tyckte synd om min mamma, för att få ut min ilska gick jag ut och spelade lite gitarr och testade dom nya ackorderna jag lärde mig på gitarrlektionerna.

Efter en stund kom hennes man och mamma började prata med han direkt.

- Mmmen, du är ju min chef! Och du är ihop med min syster!, utbrast Rosie.

- Oj, är du syster mmmed en av mina anställda..., sa Stiles, som chefen hette.

Hur ska denna julen fortsätta? Det får ni se i nästa avsnitt...

Blå text - Rosie

Rosa text - Beata

Beata hade vaknat på fel sida idag. För att muntra upp humöret så gick hon till vinterfestivalen. 

- Hoppas dom har öppnat skridskorbanan, muttrade jag för mig själv.

När jag väl var framme i parken såg jag skridskorbanan, och satte på mig skridskorna direkt 

Jag åkte inte länge innan jag fick syn på specialerbjudande på gitarrlektioner vid teatern.

Snabbt som bara den slängde jag av mig skridskorna och sprang till teatern.

Det tog ungefär en halvtimme att lära mig några ackord, och dom var några som jag inte kände igen.

Jag kände hur min förkyldning blev värre och värre... Mamma hade lagt 400 kr på matbordet innan hon åkte till jobbet, så för 200 kunde jag bli frisk.

Jag åkte till sjukhuset, jag var inte speciellt rädd för sprutor om man säger så. Men det är ju inte roligt heller.

- AJJJJ, skrek jag inne i rummet.

Jag blev ganska glad över mig själv att jag hade klarat det.. Så jag belönade mig själv genom att åka till snabbmatstället. 

Jag hann knappt gå in innan jag hörde hur det vibrerade i min jackficka. Jag lyfte upp mobilen och svarade.

- Hej gumman! Jo, jag tänkte bara berätta att jag åker till Frankrike i 2 dagar, så du vet! Mat finns i kylen och moster kommer att kolla till dig ibland! Kram!

Jag la på. Min moster hade jag inte träffat sen jag var fem, eller kanske fyra.

Men att vara hemma själv är jag ju van vid så det skulle väl vara okej.

Aja, jag kan väl spela gitarr.

Då kom jag ihåg! Mamma viskade till mig när jag låg och halv sov att hon åkte till soptippen med gitarren för jag ändå aldrig använde den.

- NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! JAG MÅSTE ÅKA TILL SOPTIPPEN!!!! JAG VILL HA MIN GITARR!, tänkte jag inne i huvudet och ville skrika.

Fortsättning i nästa avsnitt....

(Förlåt för ett kort avsnitt!)

Blå text - Rosie

Rosa text - Beata

Grön text - Doktor

- Den var väl fin, sa jag och log.

- Vad bra, jag går och betalar den så åker vi hem, sa Rosie.

När vi var hemma så sa mamma att vi skulle prata om en sak, så vi satt oss vid matbordet. Vi hann knappt klä av oss ytterkläderna.

- Eh, jo. Jag tänkte fråga en sak, började mamma.

- Ja vad är det?, sa jag och kollade undrande på mamma.

- Vad sägs som.. att börja jobba på spa-anläggningen?, sa mamma och log så stort hon kunde.

Va? JOBBA! Jag vill ju bli bättre på gitarr. Inte slita för att få pengar, mamma jobbar ju..

Jag sprang in på mitt rum.

När jag väl var inne på rummet bestämmde jag mig för att gå ut en runda och tänka på saken.

Men jag stannade till. Jag vill inte jobba.

Jag började gråta. 

Mer minns jag inte, för jag föll ihop.

Jag vaknade upp, jag hade inte alls sovit länge, men en stund var det nog. Jag frös jättemycket och oroade mig om mamma letade efter mig.

Jag hade rätt. Efter bara några minuter kom mamma springandes mot mig. Jag var så glaad att se henne.

Vi gick hemmåt. När vi väl var hemma så ringde mamma efter en doktor för att kolla så jag var okej.

- Ja, du får nog vara hemma en dag i alla fall. Det ser ut som att du har varit kall ganska länge, så det är bäst att du är hemma i värmen, sa doktorn.

- Okej, svarade Beatas mamma.

Jag tyckte själv att jag var kall så jag fick plugga hemma istället inför provet på fredag - musikprov! Så jag var inte nervös alls faktiskt, men man är ju alltid det innan ett prov ju . Men hoppas jag blir frisk till balen, jag vill ju gå!

- MAMMA, ropade jag.

- Ja, vad är det Beata?, sa mamma från toan.

- Vad heter instrumentet med fyra strängar?

Rosie kom till köksbordet.

- Är det inte en är det inte en elbas kanske?

- Jo, det är det nog. Tack mamma! Hoppas jag kommer ihåg det till provet.

Efter en stund så gick jag och la mig. Medans jag sov så lärde mamma sig lite om matlagning genom att läsa en bok. Hoppas det blir en godare frukost imorrn, tänkte jag innan jag somnade.

Nästa morgon vaknade jag klockan fem av en hostattack. Det hade snöat mycket under natten och det blev ingen skola för dom andra tonåringar heller.  

Jag kännde en doft genom huset och tänkte genast på mamma. Hon hade testat att laga något nytt.

Jag gick ut och satte mig i fotöljen, hälsade på mamma och satte på tvn.

''Imorgon kommer det att snöa måttligt'' Bla bla bla''Ha en bra dag så länge!''

Jag stängde av tvn, ganska irriterande väderprogram faktiskt.

- Nu är det frukost! Jag drar till jobbet snart så om vi ska äta tillsammans är det bäst att du kommer nu!

Jag gick till köksbordet.

Mamma såg väldigt nöjd ut med sina pannkakor, och jag håller med henne. Dom var riktigt goda!

Fortsättning i nästa avsnitt....

Ps: Jag kommer skriva som det var Beata som berättade eller vad man ska säga.. , historian är påhittad av mig och hoppas ingen härmar!!

Rosa text - Beata

Mörkblå text - Rosie

Svart text - Gäster/Vänner

Hej, det är jag som är Beata, jag är hon med ljustbrunt hår. Hihi. Brevid mig ser ni min mamma, hon heter Rosie och hon jobbar som  låttextskrivare. Hon är inte ofta hemma, ibland känns det som hon faktiskt bor på sitt jobb. Ibland får hon åka till andra länder med sitt jobb, och då får jag följa med, men det händer inte så ofta.

Då kanske ni undrar vad jag gör i det lilla huset när mamma är borta, jag spelar gitarr. Hela dygnet, det är det ända jag gör. Jag köpte gitarren själv av pengarna jag fick av min faster, men hon har tyvärr dött nu. Gitarren köpte jag när jag var liten och jag vet inte riktigt varför jag inte har användt den tidigare. Men nu går vi vidare..

Jag spelar ju inte bara gitarr, jag går ju faktiskt i skolan också. Fast jag gillar inte skolan, bara musiklektionerna. Våran lärare på musiken är så snäll! Det var hon som lärde mig att spela gitarr, och mamma vet inte ens att jag kan det! Vill inte berätta heller, eller jag får inte tillfälle för hon kommer hem på kvällarna.

Dethär hustet bor vi i, ganska litet, eller hur? Mamma tycker att det räcker med såhär stort för vi bor ju bara två stycken där, men jag hade velat ha det större så jag skulle kunna få plats med ett musikrum.

Jag bestämmde mig för att åka till parken, vinterfestivalen har ju kommit till stan. Jag beställde en kopp varm choklad och gick till närmsta lediga bänk.

- Åh, vad kallt det blev, jag måste nog börja gå hemmåt, tänkte jag och reste mig upp och sprang hem.

Jag sprang in på mitt rum, ställde mig framför speglen och sjöng.

Efter en stund hörde jag fotsteg i köket och hörde någon ropa på mig.

Jag gick ut och kollade vem det var.  

DET VAR MAMMA! Hon var redan hemma!

- Hej gumman, kom!

- Okej, sa jag och gick mot henne.

- Det är ju bal på Torsdag fick jag höra idag och jag tänkte att vi kunde åka och testa en ny klänning till dig!

- Visst, sa jag och log.

När vi var framme så hjälpte mamma mig vid stylistspeglen och hämtade några klänningar. Det var en jag fastnade vid, men det var i fel storlek.

Mamma kollade på mig som jag vore en prinsessa.

- Så vacker du e min lille flicka!

Jag kollade på min nya klänning.

- Gumman, trivs du i den, frågade mamma mig.

Tror ni att Beata trivs i klänningen? Kommer hon att gå på balen?

Svaren kommer säkert fram i nästa del av Nya jag..